Nätartikelserien – Dissociation (Del 8)
NÄTARTIKELSERIEN DEL 8 | ||||||||||||||||||||||||||||||
Efter att vi i kapitel 7 har fokuserat på hur minnet ser ut och hur vi processar traumatiska erfarenheter och efter det att vi i kapitel 6 tagit oss en närmare inblick i Levines SIBAM-modell är det nu dags för oss att bekanta oss mer med den strukturella dissociationen som vi förstår den genom Pierre Janets tidiga forskning och sedan genom Onno van der Harts, Ellert R S Nijenhuis och Kathys Steeles senare forskning. Vi skall ta en rundtur i den strukturella dissociationens eget domän, den patologiska dissociationen som tar oss till en djupare förståelse av de mer komplexa dissociativa störningarna som DDNOS (Dissociative Disorder Not Otherwise Specified) och DID (Dissociative Identity Disorder) och så, i del 8b (som utkommer den 12 maj) gör vi ett litet försök att avmytologisera dessa diagnoser. | ||||||||||||||||||||||||||||||
Förståelsen av självets delade natur | ||||||||||||||||||||||||||||||
Grunden i fenomenet dissociation är tanken att det finns delar av vårt medvetna och vårt undermedvetna som under särskilda omständigheter inte fungerar i samklang utan visar sig som en dissonans mellan perception, minne, tanke, känsla och sensation. Den förståelsen kan antingen grunda sig på den tidigare forskningen av bland andra Pierre Janet1 och Charcot på sin tid och våra dagars framlagda teorier dels av Levine2 och dels av van der Hart, Steele och Nijenhuis3, -för att nu nämna några av de främsta.Ursprungligen definierade Janet dissociation som en uppspjälkning av personligheten eller av medvetandet”, mer specifikt kallade han det för en uppspjälkning av ”system av idéer och funktioner som utgör personligheten1 s. 332”. Personligheten i detta sammanhang kan vi förstå, menar Pierre Janet, som strukturer bestående av olika system. Ett system i sin tur är en ensemble av relaterade element som fungerar som en enhet. Allport4 s. 28 simplifierade förståelsen genom påståendet:
Van der Hart, Steele och Nijenhuis bygger sin förståelse av dissociation på samma grunder som Pierre Janet en gång gjorde. Liksom Janet konstaterar de att dissociation involverar en särskild organisation av det psykofysiska system som utgör personligheten. Förändringar vid trauma, hävdar de 3 s, 3 är inte något som uppstår av en slump utan är en följd av en rätt väldefinierad evolutionistisk ”ödeslinje” i personlighetsstrukturen. Baserat på den förståelsen av personligheten har de börjat använda termen ”strukturell dissociation av personligheten”. Dissociativa växlingar sker inte bara på en känslomässig nivå utan sker i interaktionen mellan de två huvudkategorierna av våra psykobiologiska system som utgör personligheten. Den ena kategorin står för våra (oftast positiva) förhållningssätt, tankar, känslor och upplevelse av vardagliga och positiva ting, som förhållandet till god mat och hur vi skapar interaktion med människor omkring oss . Den andra kategorin står för hur vi hanterar kriser och svåra, oväntade händelser, sådant som kan skada oss eller signalerar fara. Syftet med denna uppdelning, menar van der Hart, Steele och Nijenhuis, är att vi omedelbart skall kunna särskilja saker som skadar oss från saker som vi mår bra av och därmed utrusta oss med förmågan att hantera den aktuella livssituation som vi befinner oss i. Utgående från både interna och externa omständigheter värderar vi vår omgivning och skapar utefter den ett handlingssystem. Beteendet som vi uppvisar kan vara det samma (som t.ex. att gå eller prata) men handlingssystemet behöver inte vara det. I detta sammanhang är handling inte endast en benägenhet till en viss rörelse, eller (ut)agerad fysisk aktivitet utan inkluderar hela cykeln av handling – vilket betyder både benägenhet, förberedelse, initiativförmåga, utförande och efterarbete. |
||||||||||||||||||||||||||||||
Fig 1: Handlingssystem för personligheten![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Strukturell Dissociation | ||||||||||||||||||||||||||||||
Mot bakgrunden av det vi lärt oss om våra handlingssystem börjar en bild av hur dissociationen uppstår ta form. De bägge handlingskategorierna börjar fungera var för sig men utan den interaktion som under andra förhållanden fungerar automatiskt. Systemet är helt enkelt överbelastat och splittras, -ett tillstånd som i vissa fall blir kroniskt. Detta eftersom de bägge handlingssystemen helt enkelt inte är menade att ständigt simultant vara aktiverade.
Långt efter det att övergreppen hade upphört fortsatte Marilyn att ha en del av självet som återupplevde minnen och händelser och som ständigt var beredd på fara (nattbarnet) och en annan del som till synes fungerade alldeles utmärkt (dagbarnet). Just denna uppdelning är den grundläggande formen av strukturell dissociation av personligheten. Traumarelaterad strukturell dissociation är således en defekt i sammanhållningen och flexibiliteten i personlighetsstrukturen6. |
||||||||||||||||||||||||||||||
De ”till synes normala” och de ”emotionella” delarna av personligheten | ||||||||||||||||||||||||||||||
Under första världskriget fanns det i Storbrittaninen en psykiater, som arbetade traumatiserade soldater, vid namn Charles Samuel Myers. Han beskrev en grundläggande form av strukturell dissociation vid akut traumasyndrom (det som då kallades för granatchock – shellschock)7. Denna uppdelning omfattar samexistensen av och växlingen mellan så kallade ”till synes normala” (Apparently normal parts of personality – ANP) och ”emotionella delar av personligheten” (Emotional parts of personality – EP). Den till synes normala delen av den traumatiserade individen – ANP – försöker gå vidare med livet och undviker traumat så långt det är möjligt. Den emotionella delen av personligheten hos samma individ -EP- har fixerats vid handlingssystemet (kategori 2) och återupplever traumat, ångesten, behovet att skydd etc -allt det som aktiverades i samband med traumat. | ||||||||||||||||||||||||||||||
Primär, sekundär och tertiär dissociation | ||||||||||||||||||||||||||||||
Utgående från vad vi fått lära oss om hur dissociation uppstår, handlingssystemens funktion och förekomsten av det som vi kallar för ANP och EP, -den till synes normala delen av personligheten och den emotionella delen av personligheten så skall vi nudda lite vid hur dessa strukturer ser ut hos personer med olika traumarelaterade dissociativa tillstånd.
Primär strukturell dissociation
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Sekundär Dissociation Vid en del svåra trauman, kan en uppsplittring av EP uppstå. Det kan handla om olika typer av försvar i handlingssystemet inte kan integreras utan splittras i stället upp i flera sär-skilda delar. Så är fallet för Magnus, som i vanliga fall har ett avslappnat förhållningssätt till livet. Hans syster Matilde berättar:
Magnus var med om ett stort sjöhaveri ett par år tidigare då tre av hans vänner omkom. Hans ANP fungerade normalt den där kvällen vid stugan, men han hade åtminstone två uppspjälkta delar av EP. Den ena höll sig undan från vattnet som tolkades som en fara. Den andra försökte förhindra framtida olyckor genom att säkra båtarna och förbereda sig väl. |
||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||
Tertiär strukturell dissociation Kan då inte ANP spjälkas upp till flera olika delar? Vid tertiär strukturell dissociation är det precis det som inträffar. Förutsättningarna för att det skall uppstå är att traumat varit omfattande och kommit att påverka vardagshändelser som gör att den traumatiserade inte känner sig trygg i vardagen, alternativt att jag-strukturen är så svag att det därför finns förutsättningar för en splittring av ANP. Tertiär strukturell dissociation förekommer företrädelsevis hos människor som utsatts för grovt interpersonellt trauma som också oftast pågått under lång tid. Det kan vara frågan om tortyr, sexuella övergrepp, gisslansituation etc. ![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Dissociativ Identitetsstörning TERTIÄR STRUKTURELL DISSOCIATION |
||||||||||||||||||||||||||||||
Barn som är i förskoleåldern och däromkring och som därmed befinner sig mitt i sin identitetsutveckling kan komma att utveckla inte bara delade EP:n utan också en fragmentering av ANP. Barnet utvecklar då avancerade delidentiteter med helt eget sätt att tänka, fungera och uppfatta. Det är resultatet av denna fragmentering som vi kallar för dissociativ identitetsstörning. Dessa barn är de barn som är mest utsatta. För det mesta rör det sig om sexuella, psykiska och fysiska övergrepp, misshandel och försummelse av de vuxna som borde skydda och vårda barnet. Övergreppen sker i regel under en längre tidsperiod. Barn saknar förmåga och resurser att hantera svåra känslor och händelser. De behöver stöd och hjälp av vuxna att tolka sina känslor och sätta dem i sitt rätta sammanhang. De mest traumatiserade barnen har aldrig fått lära sig detta. Detta leder till en kronisk hämning i förmågan att integrera känslor och upplevelser; detta främst på grund av att hjärnans integrativa strukturer och funktioner ännu i detta tidiga skede av utvecklingen är ofullständiga och i utveckling. | ||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||
1. Janet, Pierre. The Major Symptoms of Hysteria: Fifteen Lectures Given in the Medical School of Harvard University. u.o. : Kessinger Publishing, 2007. 9781432504311. |
Trackbacks